En glimt av Grimners ansikte
|
Var hälsad! Jag är Odindis. Här vill jag uttrycka min personliga tro om Guden Oden. En hel del är känt om Oden (Odin, Woden, Wuotan, Wodanaz, Oden, Óðinn) från gamla källor, så som Nibelungenlied, eddorna, sagorna, och skaldepoesin. Oden är mycket väl ihågkommen av skalderna, han är ju deras beskyddare. Fler berättelser och beskrivningar av Oden har överlevt än av andra fornnordiska gudar. Jag vill inte säga att andra Gudar och Gudinnor inte var populära och dyrkade av folket, men att Óðinnn's skalder (poeter) älskade att förhärliga deras beskyddare. Såsom berätteser om kungar och hjältar överlevt, så gjorde också kunskapen om Hár, bevarad i poesi komponerad till hans ära, och med den, likväl många berättelser om andra Gudar och Gudinnor. Över 200 namn på Oden är kända från äldre källor. Dessa titlar och kenningar ger bra insikt i denna gäckande Guds natur. Några av dessa aspekter av Guden har varit bortglömda. Jag tycker att det skulle vara bra om folk kände till Odens glömda masker , och använde hans många vackra namn igen. Guden Oden, tror jag, karaktäriseras av att framträda för en person i en gestalt som reflekterar deras förnimmelse av honom. Oden är känd som Den Maskerade (Grimner); Han har många former , framträder i skepnader från en gammal trasig vandrare för en person, till en hård krigsherre för en annan, och för en tredje kanske i en skepnad av en gammal vis man. Jag tror det är viktigt att folk inser detta: att om de förväntar det värsta från Oden, kommer de sannolikt att få det. I denna essä hoppas jag kunna upplysa om några av Odens, ofta glömda, goda masker, och visa att till och med de mest hemska kan vara mer förståeliga i ljuset av Hans Absoluta Avsikt. I modern tid tycks det som om Oden primärt uppfattats som en krigsgud: en sträng Krigare Som dyker upp och skapar strid. Utan tvivel är Oden en slagfältets Gud ; många av hans namn reflekterar denna funktion, gåvan av kampens vanvett, bärsärkens raseri, att ta en krigare ur sig själv, uppnående osårbarhet och kapabel till övernaturliga hjältedåd av styrka. Om Oden rör upp upp strid, tror jag att det är för att göra oss starka, för utan utmaningar, kan vi inte bli krigare. Han är även känd som De Dräptas Herre, En som leder de dödas skaror. I gammal tid har hant sett ledande en tumultartad trängsel av benrangel, hästar och hundar genom höstnattens himmel. Fastän det är skrämmande för kristnade folk, tror jag att ursprunget av Den Vilda Jakten var i kultiska sammankomster, och i Odens extatiskt hängivnas anderesor . En mer positiva aspekt av Den Vilda Jakten är ihågkommen i några folkliga berättelser där den skrämmande ledaren av Jakten belönar en bondpojke som visat sig modig med guld. Odens egna "björnsärksbärare" bärsärkar, är utan tvivel skapade av krafter de vunnit från Guden, även om dessa krafter gjorde dem skrämmande och hatade av andra män. Det har sagts att bärsärkarna även "flög": deras kroppar låg såsom sovande medan deras själar for framåt i djurform till striden. Efter strider och härjningar, kräver Oden sitt. Då blir han De Dödas Guide färjkarlen som visar själarna vägen genom mystiska landskap på andra sidan. Han är särskilt lämpad till detta, för han har själv erfarit döden. De här funktionerna är viktiga, men det finns fler. Oden är skapelseguden. Med sina bröder Vile och Ve, vilka jag tror är hypostaser av honom, skapade Oden världen utav liket av urjätten Ymer. Efter att detta arbete var avslutat, och det ursprungliga kaoset i kosmos hade fått ordning och form, gick Oden i sin tredubbla form längs urhavets strand. Han fann då två trädstammar som spolats upp som drivved på stranden. Den ena var en ask, och den andra en alm. Från dem skapade han och hans bröder den första mannen och kvinnan: Ask och Embla. Den första av aspekterna av Guden gav andning och liv, den andra medvetande och rörelse, och den tredje form och sinnen. Detta skapande av levande varelser av träd reflekteras i magikerns skapande av runuddar vilka är "bringade till liv" genom galdrar, andning och blod. Odens gåva är andningen, vilken är en konstant rytmisk fluktuation av liv. Han är livskraften i inandningen, och den går tillbaks till honom när vi dragit vårt sista andetag. Många tänker sig Oden som en grym dödsgud, Valkjosandi, som ändar liv. Det är han, men han är även källan till livsgnistan, och har förunnat oss formens, medvetandets, den fria viljans, sinnenas och andens stora gåvor. Odens namn betyder "rasande", "ursinnig",
"dyrkan av extas". Detta, kanske, är en av de
grundläggande aspekterna . Oden är energin som upphäver
begräns- Oden vann förmågan att överträffa
sina egna begränsningar genom ett själv- En av Odens mest kända titlar är De Hängdas Gud hängande offer har alltid associerats med honom. Det finns ett djupt mysterium i detta. Upphängd mellan himmel och jord, att genomgå döden, är essensen i den mänskliga tillvaron. Sliten mellan ytterligheterna i vår natur, når vi ibland ett jämviktsläge mellan dem. Från detta svävande tillstånd kan visdom komma. När snaran stryper upphör det cykliska pendlandet mellan ytterligheter, andningen upphör, och med dess puls, livet. När schamanen hänger i sitt själv-träd, ger han villigt upp både himmel och helvete, och hamnar i tomrummet mellan dem. När Oden längtade efter att dricka ur Mimers visdomsbrunn var han villig att erbjuda ett öga för förmånen. Därför blir han blind för en nivå av verkligheten, men seende i en annan. Här är en odinisk paradox. Oden har ett öga vilket ser allt som existerar, och et annat vilket ser allt omanifesterat. Men hans visdom , överträffar vad han ser med det ena ögat eller det andra. Hans syn har djupet av en syntes av båda. Därför, fastän Oden betraktas som både ljus och mörk, överskrider hans sanna natur gränserna definierade av dessa ytterligheter. Oden lär oss att följa hans exempel, för han vill att vi uppnår vår högsta möjliga förmåga. Han vill inte ha slaviska efterföljare, men individer med kraft som har vunnit sin visdom, så som han gjorde, genom offer vilket begränsar självet och på så sätt bereder väg till högre kunskap. Oden är den bästa krigsherren i medvetandets krig. Han behöver krigskamrater vilka har besegrat sin självbegränsning, vilket gör det möjligt för dem att hjälpa honom. Oden visar oss att det finns saker vilka man måste erfara för att förstå; och att vi har frön av all visdom inom oss själva. Detta är varför han är känd som lösgöraren från fjättrar. Och detta, tror jag, kastar ett ljus över hans sanna gudomlighet och ädelheten i hans natur. En mycket grundläggande sätt att förnimma runmysterier är genom ljud. Oden är välkänd såsom de magiska sångernas gud (Galdrar). Genom hans självoffer vann han, runmagikerns förmåga, vilken kan användas för att förändra medvetandet. Ända sedan de mest avlägsna tider har en lära om själen förts vidare. En del av denna gamla andliga teknik finns bevarad i hinduismens läror om chakras eller energins hjul vilka finns i den mänskliga kroppen. Många andra kulturer tex Toltekerna har liknande "medvetendekartor" vilka beskriver den psykiska, andliga topografin. varje chakra vibrerar i en viss frekvens. Genom att ändra frekvensen kan man åstadkomma förändringar av sinnesintryck. Musik är ett grundläggande verktyg för att uppnå dessa förändringar i sinnesintrycken. Liksom strängarna på en fiol vibrerar chakras harmonierande när en ton spelas i närheten av den. En av Odens grundläggande maktkällor är bemästrndet av ljud som medel för medvetendeförändringar. En Vitka (runmagiker) använder också denna metod. Oden är andningens, andens, vindens, stormens och de magiska sångernas gud. Runornas ljudvärde sjungna av en Erul (runmästare) utnyttjar och dirigerar skaparkrafterna. Jag tror därför att det i urtiden var Odens röst som fick allting att utvecklas ur Ginnungagaps tomrum. Allt som existerear är vibrationer: till och med vetenskapsmän (och de är ju långt ifrån några mystiker) håller med om detta. Allt är rörelse: Partiklars pendling mellan att existera och inte existera. Oden själv är likadan: Hans natur spänner över existensens yttterligheter och han är i konstant rörelse, han är flödets och förändringens herre. Ett av hans namn, Unn betyder "våg". Havets rastlösa storslagna och rytmiska rytande är de cykliska ebb och flod i Odens natur och dess musik. Den mäktigaste av trollkarlar, Oden har makten att råda över naturkrafterna genom att härska över själva essensen i vibrationerna vilka getts form i runorna. Han lär oss att genom galdrar, runsånger, kan vi påverka vårt medvetande och således vår verklighet. Jag tror att människans nervsystem (och själ) kan påverkas djupt genom att sjunga runor. genom övning kan man lära sig vilka toner som orsakar speciella förändringar i medvetandet. man vinner förmågan, liksom Oden gjorde, att förändra medvetandet med viljan och att flytta vital energi via ryggraden, från trädets rötter upp till kronan. I många kulturer är den befjädrade ormen en symbol för detta, Hermes merkuristav är troligen den mest kända symbolen för detta, den representerar uppnåendet av ett gudomligt medvetande genom att föra kraft upp genom ryggraden till att blomma i huvudets krona där ormen breder ut sina vingar. Berättelsen om Odens erövring av skaldemjödet innehåller denna arketypiska förvandling från orm till fågel. Oden i i ormskepnad kommer in i ölberget genom ett borrhåll och möter jättemön Gunnlöd, det av dvärgar bryggda mjödets väktare. Hennes far stal mjödet från dvärgarna vilka hade dräpt den visaste av alla gudar, Kvaser och bryggt mjöd av hans heliga blod. Tjusad av gudens skönhet och kraft låter Gunnlöd Oden dricka av det heliga mjödet om han ger henne tre nätter av välbehag. Denna del av avtalet fullföljer Oden på ett sätt som bara extansens herre kan. När han ska få sin betalning dricker han emellertid ur alla tre kärlen med skaldemjöd, förvandlar sig till en örn och flyger med det heliga visdomsmjödet till Asgård. Detta är en poetisk metafor för en medvetandehöjning, från ett lägre begränsat tillstånd till ett högre trancendent. Det är också en berättelse om hur man måste gå in i djupet av självet för att vinna visdomsmjödet och sedan föra upp det till medvetandet där det kan delas av andra. En av gudens kända skepnader är vandraren. Skrudad i en blåsvart mantel och sin tomma ögonhåla dold av en slokhatt eller huva färdas han genom Midgård. Det tycks som om han föredrar att resa under antaget namn när han iakttar vad människorna gör. Oden maskerar sin upphöjdhet med slitna trasiga kläder så att han kan färdas oigenkänd. Sålunda är det så att gudarnas gud kan vara förklädd till en hemlös man på gatan. Liksom Hermes, som Oden har mycket gemensamt med, färdas han från höjder ner i djupen och tillbaka igen. Alla världar är öppna för honom och han är anderesornas herre. Det sägs att Oden kan ligga som om han sov medan hans ande färdas vidare. han är också en välkänd hamnskiftare och uppträder i både orm och örnskepnad. Jag skulle vilja antyda att några av hans andra skepnader är korpen, vargen och björnen. I dessa skepnader liksom i hans många mänskliga förklädnader färdas han genom världarna samlande information främjande hans ofta mystiska syften. Odens följeslagare är korparna Hugin och Munin. deras namn betyder "tankfull" och "minnesgod". De flyger varje dag från Asgård för att samla information till korpguden. ingenting undgår deras skarpa blickar. De återvänder till Allfader slår sig ned på hans axlar och kraxar i hans öron allt vad de sett och hört i världarna. Korpen är ett andedjur speciellt passande för Oden. Korpen är den listigaste bland fåglar och känd bland folk över hela jorden som skapare och skälm. Korpen är inte direkt iögonenfallande i sin blåsvarta mantel och man kan träffa på den nästan överallt. Korpar är ökända för att hålla till vid galgbackar. För länge sedan när dessa renhållare förmörkade slagfälten där de stupade låg, eller kraxade olycksbådande från offerlundarna associerades de naturligt nog med slagfältets och de hängdas gud. Korpar är väldigt pratsamme varelser. Den ursprungligha betydelsen av det anglosaxiska ordet 'galdor' var 'en korps kraxande'. det är ingen tillfällighet att rungaldrar är förknippade med korpen. Som talets och sångens gud har oden naturligtvis pratsamma följeslagare. Korpen imiterar mänskligt tal och kn lära sig många ord. Detta har utan tvekan stärkt deras rykte som kraftfulla andevarelser och kan vara ursprunget till berättelser om schamaner som tar korpskepnad för att utföra sin magi. Oden har två andra bundsförvanter, vargarna Gere och Freka. Vargar är också väldigt ljudliga varelser de är mycket intelligenta och besöker slagfälten. Vargyl i vildmarken en vinternatt är en frambesvärjelse av Oden så god som någon. vargar är sociala djur och har en tydlig rangordning. De gamla germanska krigarföljena hade en linande struktur med en krigsherre i rollen som flockledare. Detta gör Ulf-Óðinn till den ultimata alfa vargen. Björenen är ett annat nordiskt djur i toppen på näringskedjan. Inget annat djur inger sådan vördnad eller ser så mänskligt ut som björnen. Den är för sin andliga och fysiska kraft. Jag tror björnen är en av odens skepnader när han strövar genom vildmarkerna på jorden. En belysande karaktäristik av Oden är att han alltid har sökt kvinnlig visdom. Av dessa visa kvinnor har vi först och främst hans hustru Frigg som vet allas öde men tiger om det. Jag tror att han från henne får en balans i sin gränslösa energi, för hon är hem, tröst och stillhet och representerar i viss mån tryggheten i ett ordnat samhälle. Oden söker också upp Erda, jordgudinnan. Hon är lika känd för sin visdom som han. Från deras förening kom valkyrjorna jordens och himlens döttrar. Jag tror att de är kvinnliga yttringar av Odens själ. gudinnan Freja som lärde ut de vaniska mysterierna såsom sejd till Oden är hans kanske mest kända motsvarighet vad det gäller magi. Han lärde mycket av henne betraktat som förbjuden kunskap. Skade är en annan av hans lärarinnor. Denna jättegudinna älskar, liksom Oden, vildmarkens råa kraft, bergens och vinterns hemligheter, jaktens mysterier och visdomen förvärvad genom ensamma nattvakor på isiga bergstoppar. Han går även till människokvinnor för att vinna kunskap. Loke anklagade Oden för att deltaga i kvinnornas kultritualer och sa det som en grov förolämpning. Loke antydda att Oden var på väg att bli kvinna genom att trumma med völvorna, klä sig som en kvinna och släppa kontrollen. Detta är väl kända schamanska tekniker. Lokes anklagelse var menad som en förolämpning men det var antagligen ett vedertaget bruk en gång i tiden att vissa män tog på sig en kvinnlig roll, som en del i den schamanska utövningen. Många schamaner har en 'andehustru' eller 'andmake' och ibland klär de sig som dessa magiska vägvisare för att bättre kunna umgås med dem. Man kan se på denna psykologiska integration, nödvändig för en trollkarl för att behålla sitt sunda förnuft, i ljuset av de sinnesrörelser de hela tiden konfronteras med. Det sägs att Oden relaterar till sina kvinnliga hängivna på ett annat sätt än till de manliga. . Jag tror det är sant för det mesta. Kvinnor, tycks, känna ett vänligare ansikte av guden. Till skillnad från Odens manliga utvalda, som ofta bundits till honom genom ed och stridens utmaning är en kvinnas band till honom oftare på hjärtats nivå. Kvinnor talar inte om honom så ofta som en krigsgud, i stället som extasguden. Det finns några kvinnor, som är hans sköldmöer, och relaterar till honom som deras krigsherre. Mina erfarenheter av Oden har visat mig att han är en kärleksfull gud, lojal följeslagare, och det bästa av lärare. Oden tar ofta rollen som musa för sina kvinnliga hängivna, inspirerande deras kreativa arbete. Det har skrivits att en vitkas musa (och en representation av hans högre själv) är hans valkyrja; men den är Oden själv som agerar som själsguide och inspiratör till vitkan. Oden kommer ofta förklädd till en lång, mager och vithårig gammal man. Oden är äldst och gudarnas fader. Det sägs att hur kraftfulla de andra gudomligheterna än är, för honom är de som små barn. Oden är allt levandes gammelfarfar, bärande på kunskap från urtiden. Han är en bekant figur i många folkberättelser, en kringvandrande vis man stödd med en käpp Han är givare av visdom, hjältens lärare , och en fruktansvärd trollkarl. I gestalt av vis gammal man , framträder Oden oväntat som en hjälpare, eller kanske för att testa sökare. Han är fimbulthulen, den största av poeter, och hans minne är djupt. Han som är guden av poetisk inspiration kan väva de mest förtrollande berättelser. Han är den gamle mannen som berättade, och fortfarande berättar hiestorier från äldre dagar för skalder. Några av dem som har turen att möta Oden i denna gestalt vinner djup kunskap från honom. Karl är farligare än han ser ut, men det är oklokt att ödsla tid på bagateller med den gamle mannen, för han är skarp, och snar till ilska, men han är, någon du antagligen verkligen vill ha på din sida. Oden är en stor gåvogivare. Många av hans heiten reflekterar denna funktion. Han är skeppslasternas gud, ringgivare, Oski beviljare av önskningar, försörjare, och beviljare av segrar. Oden är känd för att skänka stora intellektuella och andliga rikedomar till sina utvalda, såväl som att försörja dem rent materiellt. Men, hans gåvor och hans segrar kanske inte alltid tycks så underbar från ett mänsklig perspektiv. I många av de gamla hedniska berättelserna, gjorde en kung eller krigare en överenskommelse med Oden. För ett offer, skulle man vinna seger i ett kommande slag. Om man då efter den av Oden tillåtna segern tvekade att offra det man lovat Oden, resulterade det ofta i snabb död. Pga detta har Oden ryktet att svika sina utvalda hjältar. I verkligheten,var dock, människorna edbrytare, för de var ohågad att ge guden vad de var skyldiga. De valde att binda sig till guden genom en ed, och jag tror dessa berättelser är en varning ; lova inte någonting du inte är villig att betala. Oden har sina egna idéer om seger, en guds ideer. Hans perspektiv är en evigt. Att dö i denna värld är oundvikligt, och är inte det värsta man kan uppleva. Oden, såsom dödens herre är medveten om att det är svårare att leva än att dö. Han kommer att ta sina hjältar när han vill, men de går till Valhall, ett högre existensplan. Hedningar har alltid ansett detta vara den största ära, att vara en enhärjare, en hjälte som har övervunnit sig själv, och därför vunnit en ställning i Odens krigarfölje, eller i Frejas. Jag tror att ur Odens perspektiv, är döden en av hans mest värdefulla gåvor. Där finns många sorter av Odens hjältar. Några är inte så självklara som andra. Några hjältar arbetar för andra i dunkelhet, utvecklandes ett vänligt tyst mod och disciplin. Andra är medvetandets krigare , som utmanar sig själva i sökandet efter visdom . Andra är de som strider för vad de tror är rätt, trots dåliga utsikter att vinna. Där är många modig själar, och där är många slagfält. Belöningen för att tjäna Oden är verkligen stor, men den är ofta osynlig för okunniga ögon. Om odinisk hjälte tycks vara en plågad själ, en missanpassad, eller någon hopplöst i otakt med majoriteten, kan det vara pga hans/hennes gåvor från guden. Odens extas kan tyckas vara en skrämmande och främmande present, men de som har erfarenhet av den instämmer säkert i att den är väl värd sitt pris. Vad är betyder alla gudens masker ? Jag tror att Oden är gud som kommer till oss i den gestalt som är möjlig att uppfatta för oss. Sanningen (ett av hans namn, Sannr) är bländande för ett begränsat sinne. Jag tror att många av Odens mest skrämmande masker är aspekter av mänskligt sinne konfronterat med oförståeliga mysterier. Oden är de vilda stormvindarnas gud. Han är den kraft i naturen vilken lyfter vårt sinne till att förnimma det upphöjda. Om stormens vindens och blixten raseri är manifestationer av Odens orolig själ, likaledes så är intensiva passioner i hans utvalda framkallade av honom. Wod, rot av det anglosaxiska namnet för Oden, Woden, betyder raseri, vansinne. Oden har länge varit associerad med vansinne. Ibland ett tillstånd av extas, en schamanistisk trance, som kan översättas till "vansinne" av okunniga. Detta skulle framstå som ett mycket skrämmande tillstånd för någon som anser att självkontroll är en nödvändighet för en fri man eller kvinna, vilket var en vanlig en ståndpunkt i gamla dagar liksom det fortfarande är. Det är alltid fara för vansinne när man utforskar medvetandets gränser, det kan vara farligt att stirra in i sanningens öga , att konfronteras med allt som är falskt inom sig själv. Att ge Ge upp sig själv till gud tycks vara en förskräcklig sak men vad som är riktigt förfärande är att upptäcka sina egna fasor och projiceringar. Oden konfronterar själen med dessa fasor för att lära oss att, i sanningen, kan våra själar befrias från rädsla om vi tar ansvar för vårt eget medvetande. Oden är känd som en skälm, men jag tror att om du undersöker myterna kommer du se att de som tror att de blivit lurade av hans förklädnader, faktiskt bedrar sig själva. Vad är Odens avsikt? Jag tror den är att bevara
denna världen och livet så länge som möjligt,
förberedande sig för det oundvikliga slutliga slaget
mot förstörel- |
Back to Beginning
